tisdag 16 oktober 2012

När det inte räcker hela vägen

Det blev ingen prästgård.
Vi nådde inte hela vägen fram utan snubblade på målsnöret.

I tankarna var vi redan där, i prästgården och jag målade trägolven vita och eldade i kakelugnen.

Nu sitter vi här med ett hus som vi hade fått sålt men har vi inget hus att flytta in i så är det svårt att sälja.
 Och jag vet inte vad som är värst? 
Att vi inte fick prästgården eller att de senaste månadernas slit med tusen telefonsamtal, vakna nätter, städning och visningar inte var till någon nytta.

Så vad gör man?
Jag antar att man bryter ihop och kommer igen.
Så jag gör det ett tag, bryter ihop.
Och sen kommer jag igen.


Puss och kram

6 kommentarer:

Anonym sa...

En ullaredstur är precis vad du behöver nu!!! Kram på dig från sammy

Anonym sa...

Stor kram!! /Martina

Nellie sa...

Tråkigt när man laddar för en så stor förändring med allt det innebär, och det sedan går i stöpet. Hoppas att supersupersuper-stället dyker upp nu, så att det ändå blir någon mening med alltihopa. Lycka till! TIPS: Ben o Jerryglass är bra för ihopbrytande :)

Tina sa...

Nämen, så trist!
Har inte följt med i processen men hoppas det finns något annat fint hus som väntar på er!

kram

creando sa...

NEJ!!!! Det var inte så det skulle bli ju! Usch, nu bryter jag ihop med dig en stund. Sen ska du se att det visar sig varför det blev såhär... Något ännu bättre väntar tror jag. Men först bryter vi ihop, det behöver man.

PERNILLA sa...

då kommer det ngt bättre ska du se ...*ler...och du har ju iallafall fina gjutjärnskottar ...*skattar..

Kram

Pernilla på Piazzan

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...